Våran värld

Dagen igår gick verkligen fort fort fort!! Åkte direkt till Elisabeth efter jobbet, hon hade gjort kyckligsallad till oss och det var den bästa salladen jag någonsinne ätit! Fick med mig hem också, så nu har jag god mat på jobbet :D Nom nom nom. Clifford hade haft det kul där när jag jobbade, katterna hade varit på honom som vanligt. Clifford börjar dock bli mer och mer avslappnad i deras närvaro. Nu är det bara irriterande att han HELA tiden skall äta kattmaten när han vet at han inte får det. Dumma :P Fattar inte att det kan vara så gott, är ju KATTmat, inte HUNDmat ;)

Jätte mysigt att äta middag med Elisabeth och bara tjöta om allt och inget. Sandra skall ta hand om Clifford på dagarna nu som hon har lov och det känns jätte bra det också! Söker nya jobb nu, letar efter natt jobb så om någon vet om något natt jobb i Borås så hojta till (jag har dock ej bil eller körkort :P) Skall verkligen gå in för att hitta något annat, orkar inte vara borta från bullen så mycket som jag är, så himla tråkigt. Kan ju vara därför han mår så konstigt också.

Har funderat lite på orsaker.. Tänkte att det kunde ha något med maten/godisen att göra. Men då borde han blivit dåligare oftare då han får samma mat till samma tid varje dag och godis när vi är ute på promenader och leker hemma. OM det är epilepsi, så är det en jätte mild form.. Jag tror inte att det är det då det inte är skälvingar, biting, fråding osv osv, ingen riktiga tecken på att det skall vara det. Och nej, jag går inte och tänker på detta hela tiden ;) Det som är mest synd är att jag vet att Clifford vill leka och busa mycket mer än vad jag låter honom göra, om vi kampar i mer än typ 3 minuter så blir jag lite närvös och lägger ned... Är JÄTTE försiktig med honom och det är verkligen ingen kul för någon av oss. Så jag längter som fan till tisdagen nu kan man säga.

På morgonpromenaden träffade vi på den där vita varghundliknande vovven som är JÄTTE dålig vid hundmöten. Träffer på dom typ varje morgon och jag tror ägaren börjar bli riktigt trött på detta. I början tyckte jag lite synd om honom och gick alltid andra vägar för att inte "förstöra", då var ju inte Clifford så bra på hundmöten heller. Nu är ju Clifford mycket bättre (eller jag är mycket bättre) och bryr sig inte lika mycket om vi träffer de. Den vita hunden rycker, skäller och går typ baklänges helt till den inte kan se oss med, ägaren drar sin hund efter sig och måste vara riktigt less på detta. I dag bestämde jag mig för att gå samma väg som honom. Det är ju bra träning för oss, och egentligen för dom med ;) Han trod sin hund efter sig, vi stannade och väntade till de var längre fram och vi inte kunde se de och knallade på. Varje gång den vita hunden såg oss blev den orolig och ryckte i koppelet och gick och glodde. Jag tyckte det var ganska roligt, ägaren är säkert jätte arg på mig nu ;) Men nån gång måste han lära om sin hund :P

Jeh jeh, frukost och kaffe om några minuter. Sen får jag väl jobba lite och kanske leta efter jobb :P Lite dålig arbetsmoral, men jag vill verkligen inte vara här längre... Det är ganska tråkigt kan man säga. Min kropp är inte gjord för att sitta still så länge ;)

Oh, en favorit till i repris. Från min lägenhet i Göteborg, Clifford på sin plats :D