Lördag 16/1
Jag har tänkt på detta många gånger, eller jag tror alla som har hund tänker detta någon gång under sitt liv. Spelar det någon roll vad andra (hundägare och de som inte äger hund) tycker om hur ni är med eran/era hund/hundar?
Låt mig förklara lite vad jag merar.. Tar ett exempel från idag.
Clifford och jag skall korsa vägen. Jag tar han nära mig så vi går fot över och ser att det kommer två gamla tanter med en liten hund bakom bilen vi skall passera. Jag håller Clifford nära mig (han går "fot") och går rakt framför de. Han ser den lilla hunden och blir nyfiken på den och blir därmed lite "töntig" (vänder om och stannar, fölger inte med när jag fortsätter att gå). Den ene damen säger till den andra: "Oi det var en fin hund, men den var lite nyfiken". Den andra damen svarar: "Ja, många större hundar är jätte fina. Det är inte konstigt att han blev nyfiken, hundar brukar bli det... Men den var ganska uppspelad (lite "nedlåtande" ton)". Jag trallar vidare och drar Cliffordmed mig några meter. Sen glömmer han alt...
Nu var inte detta det värsta jag har hört (inte ni heller), och inte det bästa exemplet, men jag gick och tänkte "Det så absolut inte ut som att han var uppspelad?! Varför sa hon så?" Och sen började jag fundera över hur det kan ha sett ut för andra. Han stannade up, vände sig om och stirrade på den andra hunden. Han hoppade inte runt, pep inte eller något som jag tänkter på som uppspelat beteende... Många kan få uppfattningen av att jag är en ung tjej med en hund som är för stark och kräver mer än vad jag kan ge honom. Jag tänker ju inte de bästa tankarna om folk som flyger som vantar efter sina hunder heller, men nu var inte detta tillfälle med Clifford och mig.
Så vidare till frågan, hur viktigt är det för er var andra tänker? Hur andra bedömmer er som ägare... Jag har fått höra både goda och mindre fina kommentarer om hur jag behandlar Clifford. Innan: "Du är för hård". Nu: "Du daltar för mycket" (Sorry Peter, jag menar inget ille med att säga det, det hör faktisk med till diskussionen). Jag dömmer andra like mycket som de dömmer mig, kanske mer. "Jag skulle ALDRIG gjort det!" osv. Jag kan inte själv fatta varför hunden kan få samma mat som ägaren äter eller varför den får slicka tallriken efter maten. Men jag delar min säng med Clifford och han har även sin egen fåtölj i vardagsrummet. Om någon ifrågesätter det jag gör emot Clifford känner jag att jag MÅSTE försvara mig. Att jag MÅSTE ha en årsak till varför jag gör som jag gör. Men jag har inget svar. Det är säkert så med de som låter hunden göra precis som den vill, de här människorna som jag inte tycker om ;) Men i själva verket (och det inser jag nu) låter jag Clifford göra rätt mycket som jag sa att jag aldrig kom till att tillåta (som sängen och soffan tex).
(Vet inte om detta blir en diskussion ens, men det var lite funderingar i alla fall. Det hänger kanske inte ihop...? Så blir det när man låter fingrana löpa fritt över tangentbordet ;))
Ha en trevlig kväll alla underbara två och fyrbenta!
På ett sätt bryr jag mig hur andra ser mig och mina hundar, men på ett sätt inte. Jag känner att jag har ett visst ansvar som ägare till denna ras, jag vill försigå med ett gott exempel. Men ibland när jag övar hundmöten med Alfons, då skiter jag rent av vad andra tycker, även om Alfons gurglar lite oc är svår kontaktar så fortsätter jag med klick och belöning och där tycker jag att då ser de iallfall att jag tränar med kontakt med min hund, som är en amstaff ja, och som har lite svårt vid hundmöten.
Jag skiter fullständigt i vad andra tycker. Här omkring där jag bor har det varit väldigt mkt fördomar gente mot kamphundar, iaf de första året då vi hade Tarox. Kärringar kläckte ur sig skitelaka kommentarer då man gick förbi, en viss kärring har t.o.m sagt "ta och avliva det den där jävla äckelhunden" åt mig ett par gånger.. Det jävliga är ju att jag har sån kort stubin, så säger nån nånting elakt åt mig eller Tarre, så åker de på en tusen gånger värre utskällning tillbaka. Hon som sade åt mig att avliva Tarox, fick sista gången tex höra att om så mkt som öppnade käften åt mig igen, skulle jag krossa varenda ben i ansiktet på henne.. Jävligt dumt, men ibland kan jag inte styra över mitt humör.. :P Kan tillägga att kärringen började vända bort blicken från mig istället när jag mötte henne efter det. Men återigen, så jävla dumt.. Vad ska de tänka om en efter det liksom?
Som Nicole skrev i kommentaren innan, man har ett visst ansvar som ägare till en sådan här ras. Och jag försöker alltid föregå med gott exempel, det är viktigt. Och numer har jag lärt mig, att om någon säger nånting jag inte gillar, kollar jag bara på dem, skrattar och går vidare.
Kramar!
Klart man bryr sig om vad andra tycker och tänker om en och ens hundar, det enda man vill är ju att banka in vett i huvet på de som lägger näsan i blöt. För oftast fattar de ingenting, som tanterna Du mötte. Idag gjorde Lyqz en grej som säkert såg illa ut, mötte en snubbe på en smal gångväg, hade Ares på min vänstra sida och Lyqz på min högra. Snubben kommer på Lyqz sida och hux-flux får Lyqz för sig att han ska rycka till och hälsa på snubben (som självklart blir lite skraj) varpå Lyqz får en skön utskällning av mig, för sånt där accepterar jag inte. Vi ska kunna möta folk utan att hundarna ska hälsa!
Djurpark?! Då skulle Du se hur det ser ut hos en kompis till mig, där kan vi snacka om djurpark, haha! Hon om nån har djur!!
Kramar <3
